Miljöpartiet ett alternativ för förändring?

Per Gahrton, initiativtagare till Miljöpartiet, skriver i dag på DN Debatt, i en artikel där han vill understryka att man inte kan definiera Miljöpartiets tillhörighet på höger-vänster-skalan i och med det rödgröna samarbetet. Miljöpartiet har nämligen inte en sådan, menar han. Han beskriver det bland annat på följande vis:

"Vi ville förhålla oss pragmatiskt till politikens metoder, men ideologiskt till målen. Om miljökrisen bekämpades genom förstatligande eller privatisering, planering eller marknadsmekanismer, var för oss en praktisk fråga."

Gahrton antyder att det skulle finnas en allt överskuggande ekologism, med en egen politisk skala, som kan implenteras oberoende av hur samhällets produktion och arbetsdelning är ordnad. Har man ett någorlunda marxistiskt synsätt håller man troligen inte med om detta. Till exempel citerar Gahrton själv en kritik av Miljöpartiets pragmatism, formulerad av självaste Olof Palme:

"En gång i Miljöpartiets barndom mötte jag Olof Palme i en ”Kvällsöppet”-panel. 'Ni är ju bara småborgerliga utbrytare från Folkpartiet', påstod han. 'Annat är det med tyska Die Grünen, det är ett rejält vänsterparti, dem skulle man kunna samarbeta med.' "

Jag håller med Olof Palme. Han har en klar poäng. Eftersom det är mänsklig verksamhet i form av produktion och konsumtion (i det kapitalistiska systemet) som är den grundläggande orsaken till miljöproblemen, är det givetvis relevant att snacka systemförändringar om man vill diskutera hur klimatkrisen ska lösas.

Om det är något grundläggande fel i systemet, måste man också förändra det i grunden. Ett parti som ser det som en fråga om formaliteter, huruvida man driver igenom detta inom en kapitalistisk marknad eller ej, kan aldrig erbjuda en sådan förändring. Det kan däremot ett socialistiskt parti som vill slå undan grunden för det kapitalistiska systemet - det system som givit oss klimatkrisen från första början - och radikalt lägga om genomförandet och målen för produktionen.

Vissa åsikter får hålla sig på Kultur-sidorna - högt och lågt i dagstidningarna

Som bekant får man, främst i dagstidningar som DN och SvD, inte så värst mycket utrymme för att uttrycka åsikter som ideologiskt skiljer sig från ledarsidans. I kulturbilagorna brukar det dock vara mer okej, att på vad som säkerligen uppfattas som ett "teoretiskt" och inte riktigt "verkligt" plan avhandla till exempel ifrågasättande av kapitalismen eller för all del det mesta som Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet.

Detta är i sig en beklaglig situation, men givetvis finns det de som tycker att det är rimligt att göra den värre. För närvarande tänker jag på DN:s Hanne Kjöller och Peter Wolodarski. I en artikel som givetvis enbart fick komma in under kulturdebatt (i bilagan), berättar författaren Gellert Tamas om hur Hanne Kjöller fabricerat citat - exempelvis ur hans bok "De apatiska" som handlar om de s.k. apatiska flyktingbarnen - när hon skulle kritisera Tamas för hans framställning av samhället. Eftersom dessa felcitat är sakfel har han givetvis rätt till en officiell rättelse, något varken Hanne Kjöller eller hennes chef Peter Wolodarski tyckte var rimligt.

Slutligen berättas alltså historien, som är en replik och ett komplement till ledarsidan, och därtill ett inlägg i samhällsdebatten, på DN Kultur, i stället för i anslutning till övriga samhällskommentarer på ledarplats eller i DN Debatt.

Praktiskt nog kan man tydligen göra lite hur man vill så länge man äger media. Man kan till exempel förminska andras åsikter och förpassa dem till marginalerna, om man inte klarar av att stå emotsagd eller att konfronteras med sina egna argumentatoriska tillkortakommanden.

Tack till Hanne och Peter för dagens lektion!

Eva-Britt Svensson är min idol!

Eva-Britt Svensson, (v), EU-parlamentariker, är en av mina största idoler och förebilder.

Varför? Jo, exempelvis:

1. Hon är med och driver på för ett möjligt underkännande av den nya EU-kommissionen på grund av att den är sorgligt mansdominerad. Läs om detta här på hennes blogg!

2. Hon har i Expressen och på sin blogg skrivit väldigt bra om varför hon tänker rösta nej till telekompaketet.

Läs och inspireras. Det gör jag.

Om Vellinge och staten

En sak som kan vara värd att fundera på, är värdet i att låta kommuner ha sista ordet i fråga om flyktingmottagning. I dag gör Sven-Åke Olofsson detta på ledarplats i Helsingborgs Dagblad. Han skriver bland annat:

"Frågan om uppehållstillstånd måste få ett snabbt svar. Likaså måste barn snabbt hamna i en fungerande skolgång. Det är lika viktigt som att vuxna får effektiv språkundervisning och handfast hjälp till sysselsättning och jobbsökande. Kring detta krävs ett kraftfullt statligt grepp i en sammanhållen organisation, inte 100-tals varianter av mer eller mindre engagerad kommunal administration."

Jag tror att det kan finnas en poäng i att tänka så här. Vill man kunna garantera rättvisa, och varför inte att en massa tokstollar inte isolerar sig på ett avgränsat område och odlar fördomar och folkförakt, är det kanske bra att kunna planera exempelvis placeringen av flyktingar från centralt håll.

Jag vet inte om jag riktigt tagit ställning i detta än, men det är en intressant poäng att begrunda.


Tidigare inlägg om detta: Vad är integration?,

Andra röster om detta: Esbatis kommentarer, Politik och poesi 1, Politik och poesi 2, Alliansfritt Sverige 1, Alliansfritt Sverige 2, Alliansfritt Sverige 3, Alliansfritt Sverige 4, Alliansfritt Sverige 5, Alliansfritt Sverige 6

Enjoy the show! (Regeringen i manegen)

Förtroendet för den sittande regeringen kan väl i ärlighetens namn inte vara högt för tillfället? Näringsminister Maud Olofsson blåljuger och klantar sig med allt som har med Vattenfall att göra och statsminister Fredrik Reinfeldt lyckas förstöra övriga EU-ledares förtroende för det svenska ledarskapet på bara fyra månader.

Med valet i åtanke, vill man nästan tänka "Let's sit back and enjoy the show!" Alliansen sänker sitt eget skepp och går under med det.

Men riktigt så enkelt lär det väl inte bli.

Vad är integration?

Detta har hänt. Eller, så började det. I många turer har det moderata kommmunalrådet, och på öppna möten även många ur befolkningen, i överklassgettot Vellinge, sedan hävt ur sig en massa skit om hur deras samhälle och tillvaro skulle förstöras om 30 ensamkommande flyktingbarn fick boplats i kommunen. Kommunalråd Ljungman har, trots folkopinionen, hävdat att han motsätter sig transitboendet för att han vill företräda väljarnas vilja.

Hur som helst - slutligen har det hela kokat ner till att Lars-Ingvar Ljungman helt enkelt säger följande: "Jag ser inget egenvärde i att ha integrationsproblem. Jag tycker att det är bra att vi inte har det här hos oss." Tänker han kanske, att så länge de inte tar emot några människor att integrera, finns inget integrationsproblem?

Måhända rör det sig om ett missförstånd, men följande måste ändå konstateras: Lars-Ingvar använder inte riktigt termen integration som man ska. Om man till exempel kikar på synonymer.se, ser man att ordet ska stå för ord som "sammansmältning" och, framför allt, "införlivande". Det går utifrån en korrekt definition av termen integration alltså lätt att ifrågasätta hur väl integrerad Vellinge kommun är i det svenska samhället.

Till att börja med - är det inte ett integrationsproblem i sig att inte vilja införliva andra element att sammansmälta med i sitt samhälle? Och för det andra, är en av Sveriges rikaste kommuner, där moderaterna har egenmajoritet, i sig själv en särskilt heterogen plats? Som Helena Duroj väldigt skarpt skriver på sin blogg:

"Instängd i sin rikedom är Vellinge en av Sveriges värst segregerade kommuner. Så isolerad att en udda minoritet som avskyr barn och utlänningar tror det är accepterat normalsvenskt beteende att vräka ur sig det på offentliga möten. [...] Hela orten är ett integrationsproblem..."

Det är nog många som ställer sig frågan i inläggets rubrik - vad är integration? Jag tror att vi kommer en bra bit närmre svaret genom att låta ett motsatsord, "Vellinge", få illustrera vad integration inte är.


Andra röster om detta:
Esbatis kommentarer, Politik och poesi 1, Politik och poesi 2, Alliansfritt Sverige 1, Alliansfritt Sverige 2, Alliansfritt Sverige 3, Alliansfritt Sverige 4, Alliansfritt Sverige 5, Alliansfritt Sverige 6